Det är inte så konstigt att vissa tycker att Ugglan känns som en svartklubb i Berlin. Stor del av inspirationen kommer från otaliga resor till Berlin på 80-, och 90-talet. Undergroundscenen där var enorm, det tog aldrig slut. Ställe efter ställe med olika subkulturer. Alla dörrar stod öppna, alla var välkomna. Och ingen försökte frälsa utan man fick vara i fred. Det var fantastiskt.
Ugglan öppnade 1994 och har idag utvecklats till en stor fritidsgård för vuxna. För vad var riktigt roligt när man växte upp? Hänga på gården och spela rundpingis. Där hittade vi pusselbitarna som saknades. På Ugglan är rundpingisbordet det dunkande hjärtat och runt det enkla nöjen. Inget märkvärdigt egentligen. Maten är streetfood, ölen är kall och musiken som spelas är mestadels 90-tals hiphop. Ugglan är analog, okomplicerad och low-tech. Vi erbjuder enkla nöjen utan krav.
Och vi är lite stolta över vår väldigt mixade publik, inte så vanligt i Stockholm. På Ugglan kan du se en bankdirektör spela rundpingisfinal mot en indietjej. För alla är välkomna, alla kan vara med, och alla får vara ifred (om man är snäll).
