Öppna inofficiella
Stockholmsmästerskapen i rundpingis
Januari
7/1 Hannes Olsson – Stilsäkert spel på rutin.
Årets första finalist är då rakt ingen duvunge. Nej då. Hannes Olsson var i final förra året och en av de riktigt luriga. Även då var det avancemang tidigt i serien med kvalvinst i februari. I finalen 2010 gick det dock inte hela vägen och Hannes hamnade utanför pallen. Var det för lång väntan? Hann formen försvinna? Hade det varit bättre att gå vidare i sista omgången? Kommer historien upprepa sig? Svaren kommer så småningom.
”Det var ett värdigt motstånd”, säger en ödmjuk Hannes om säsongens första kval.
Riskminimering var ledordet för kvällen. Kanske rentav fegspel?
”Nej, det var stabilt och välspelat rakt igenom”, ansåg Hannes som höll stilen hela vägen – vilket betalade sig. Finalduellen blev jämn, men rundpingisen är så konstruerad att det bara blir en vinnare.
8/1 Kaj Gardemeister – Inkubationstiden är över.
Kaj Gardemeister är sedan i höstas en frekvent patient hos Dr Pong. Diagnosen är rundpingismania, och det finns ärligt talat inget botemedel för detta välsignade tillstånd. När man väl smittats är det kroniskt. Kaj verkar dock obekymrad. Han pratar hellre om kvällens kval som han sopade hem i stor stil.
”Inte det bästa!” säger han om motståndet. Lite märkligt med tanke på att det var en av de mest välbesökta kvällarna hos Dr Pong med motstånd av yppersta klass. Fullsatt strax efter nio och kö runt bordet till stängning. Men detta bekymrade uppenbarligen inte Kaj.
”I år, då j-vlar!”, hälsar han alla framtida finalister.
14/1 Ludvig Siggelin – Segsliten triumf.
Ibland känns rundpingis som en långsam vandring mot döden. Ett tröttsamt cocktailparty där alla egentligen vill gå hem – eller slita värden i stycken. Ludvig lyckades trots tristessen behålla förnuftet efter en lång segdragen kvalomgång där alla höll igen.
”Ruttet motstånd, en promenad i parken”, förklarade han med sin sedvanliga analytiska talang, men uttryckte också en önskan:
”Jag önskar att jag kom från Gävle, precis som J-O.”
15/1 Jerk Rönnols – Spänstig skallgång.
Stämningen var hätsk. Som en lynchmobb på vandring mot folkdomstolen. Höga skrik, lömska vitsar. Då är det på spänstigheten det beror, förmågan att hålla koncentrationen. Jerk vann med 5-0 i slutduellen och berättade om motståndet:
”Vi hade bland andra fjolårstrean vid bordet så det var ju inte vilka som helst.”
En tuff match således och en värdig segrare.
21/1 Fredrik Malgerud – Fjolårets finalist fascinerar.
Jodå, han var i final förra året. Vi minns hans raffinerade skruvar och taktiska tendenser. Då gick han vidare redan efter andra rundan, så vi blir lite fundersamma. Hur är formen i år? Eller var detta att dröja ända tills nu ännu ett utslag av hans… taktiska tendenser.
22/1 Gabriel Lidström – Inte bara bror.
Gabriel är bror till Isak Lidström som kom 3:a förra året. Vi undrar förstås alla hur långt från trädet detta äpple ska falla. Ska även Isak kvala in? Året är i sin linda, utanför ligger snön fortfarande djup och vit. Vem skottar egentligen på Närkesgatan? Frågorna är många. Har han t.ex. en syster?
28/1 Özgur Can – Han kan han!
Özgur visade sig vara för vass. Hal och skamlös. Listiga servar kombinerades med vanligt feglir och klassisk spänst. Slutduellen blev för smärtsam att titta på. Vi tittade bort, men jublet avslöjade att Özgur Can minsann kan han.
29/1 Mattias Wohlfahrt – Magistern förklarar skåpets placering.
Så det blev ett andra besök i Boulehallen för idrottsläraren från Skuru skola; som klokt nog har pingis på schemat. Han började med att utbrista, lite ursäktande:
”Störtskönt ställe som jag missat!”
Vi pumpade honom också om kvällens match. Berätta!
”Jag hade torskat om det hade varit en elev… men här kommer de ju inte in”, förklarade han med ett snett leende.
Februari
4/2 Märta-Linn Åkerrén – 9, 10 and out…
Som en konfirmationsfest som gått överstyr. Storslaget och hänsynslöst.
Till slut var de tre kvar runt bordet. Efter ännu ett litet slag stod Märta-Linn där ensam med ett sardoniskt leende.
”Veka snubbar, det var ingen match!”
hon skaffat sin rutin på fritidsgården och från rasterna i plugget. Vidare gav hon oss ett litet tips:
”Jag skruvar inte!”
Kanske något att tänka på, men även hennes avskedsord då hon kastade sig ut genom porten tål att upprepas:
”Nu blir det hård träning… Taxi!”
5/2 Marcus Marcolla – Ölkillen överraskar!
Så blev det då till slut tredje gången gillt för Marcus som nu kvalat flera helger i rad. Han förklarade:
”Jag kom alltid sist när vi spelade i Tyresöskolan… men där fanns ju ingen öl.”
Han lovade att hålla sig i god form fram till finalen; att inte vara ute för sent på kvällarna, inte läsa de där böckerna alla talar om.
11/2 Magnus Persson – En fin människa.
Ingen vet hans namn. Alla känner honom. Sammanbitet spel, men sällan aggressivt. Inte så där, ni vet, överdrivet uttänkt. Aldrig rosenrasande, men alltid oerhört bestämd. Långa bollar, korta, höga … precis så tog han hem segern. Ja, Magnus är en fin människa.
12/2 Elias Efergren
Ute är det kallt, mörkt och vinden vispar upp den yra snön snett underifrån. Kort sagt Schweden. Nere i underjorden erbjuder rundpingisklubben Dr Pong tröst i form av fin gemenskap runt bordet. För att mildra minnet av den dystra väderleken där uppe är det varmt utav… ja du vet.
”J-vligt svettigt” var Elias Efvergrens enda kommentar. Tja, det kunde
varit tvärtom.
19/2 Katja Åberg – Kan det bli bättre?
Tänk ändå vad mycket man får uppleva som rundpingiskommentator. Alla dessa människor som passerar framför bordet. Vitsarna, ölen, snacket efteråt, servarna… ölen. Katja spelade bra, ingen tvekan om saken. Men kan det bli ännu lite vassare? Vi vet inte själva. Vad tror du? Spelar det någon roll?
26/2 Kent Johnsson – Ibland e de la gött å va göteborgare!
Vicken lirare! Vann med 5-4 i slutduellen mot en riktigt duktig tjej. Kent från Göteborg, eventuellt från Högsbohöjd eller var det Majorna… kanske Örgryte… eller rentav Kålltorp… berättar diplomatiskt:
”Pingismässigt ganska enkel region. Det är hårdare motstånd i Göteborg. Men i övrigt trivs jag som fesken här på eastcoasten.”
Mars
5/3 Kalis Bernardsson – Han är tillbaka.
Ännu en rundpingislegend med rutin och troféer från tidigare år. Var het redan på uppvärmningen. Satt länge och begrundade sina fingrar, smekte dem. men så kliade han sig i skägget och steg upp från kuddhörnan:
”Jag spelade en runda. Vann den. Sedan var det kval. Vann första rundan. Vilade. Gick in och avgjorde i semifinalen.”
Kalle tröttar inte ut oss med falsk ödmjukhet. Istället förklarade han bestämt:
”Två rundor till så är jag i Berlin.”
12/3 Fredrik Klevebring – Attackpingis!
”När man minst anar det går det som det går”, som Ingo brukade säga när han boxats mot riktigt starka farbröder. Fredrik vann med 5-3 i en jämn och hård match. Han utvecklade sina tankar:
”Det var bra motstånd från bl.a. Johan Lindeblom men likt HV71 hade han ingen spelmoral.”
Tydligen är han intresserad av fotboll också.
19/3 Isak Lidström – Mr Pingpong.
Isak kom trea förra året i finalen. Av många är denne lidelsefulle entusiast faktiskt känd som som Mr PingPong; bland annat av sin flickvän eftersom de faktiskt träffades vid pingpongbordet i Boulehallen. Kanske var det hans sensuella attacker som gjorde störst intryck. De graciösa, men ändå kraftfulla utfallen. Men nog om romantik och kärlekens irrvägar. Den här kvällen i mars var Isak i toppform.
26/3 Daniel Berglund – Mannen från ingenstans.
Första kvällen Daniel är i underjorden för lite asiatiskt samkväm är skrällen ett faktum. Daniel går vidare till final. Han vinner utan att någon hinner uppfatta att han ens har kommit. Att han överhuvudtaget existerar. Daniel kom från ingenstans.
Har han återvänt dit?
April
2/4 Stefan Bergfors – Älvjös stolthet.
Fotbollslaget Älvsjö IK var ute och svirade och backen Stefan Bergfors visade att han inte lämnade bollbegåvningen i vare sig omklädningsrum eller hos garderobiären. Rusig av seger och kärleken till sporten greppar han närmaste pokal när det var dags för fotografering.
9/4 Anders ”Mini” Huszar – Legenden tipsar!
Vinst igen för mannen med ett trackrecord som imponerar i rundpingissammanhang:
2008 Tvåa.
2009 Etta.
2010 Åkte ur finalen efter enl egen utsago ”ruttet spel”.
Men berätta då. Vad har du för tips? Är det något vi borde veta, något vi kan göra.
Seså… berätta. Var lite schysst…
Jo, Anders förespråkar ett ”mjukare spel”… Hmmm. Nåväl, ingen kan ju säga att det inte är en framgångsrik strategi.
16/4 Mr X
Har Mr X samma anonymitetslängtan som den gamle monarken V-Gurra som spelade tennis (not table dock) under pseudonym. Är han i exil. Kanske är det kungen som är ute på halabaloo? Denna suddiga bild är de spår vi har av Mister X. Är det någon som möjligen kan identifiera vår välförtjänte segrare?
23/4 Victor K
En ny trend nådde sin kulmen på självaste påskafton. ?Publicera inte mitt efternamn? sa Victor. Vad är detta? Lever vi i en diktatur. Eller som det ibland kallas: en demokratur. Men ändå: Det som händer på rundpingisklubben stannar på rundpingisklubben. Dock kan vi avslöja att Victor utan diskretion sopade hem en finalplats. Game set match? fast med mindre, snyggare, racket.
30/4 Fredrik Bergman
Hurra, hurra! Bergman-klanen fortsätter att lämna tydliga spår i våra annaler. Denna gång skriver vi: Fredrik Bergman vann både rättvist,
tappert och vackert. Det var länge sedan vi haft ett så skönt sportsligt samkväm runt bordet. Hårt, men härligt.
Maj
7/5 Joakim Näslund
Joakim är en ovanligt vanlig människa. Allt han gör känns märkligt välbekant ? men det görs på ett helt nytt sätt! En forehand har vi sett tusen gånger, vår gamla bekant stoppbollen likaså. Men oj, oj, oj. Nu förstår vi bättre. Så här började renässansen en gång runt ett bord i Florens. Mycket välförtjänt seger Joakim!
14/5 Peter Jansson
Peter slog ut självaste vinnaren från 2010 Ola Löwbeer i semin. Ola var just hemkommen från Berlin där han var och njöt av 1a priset, en tripp
till Berlin. Kanske njöt Ola för mycket. No time for chitchat! Vrålade Peter och satte en kantboll som sköt iväg i en överjävlig vinkel. Yes!!!
21/5 Peter Nilsson
Herr Nilsson är en riktig rackare. Snabb och motionsintresserad. Spelar omväxlande, men ändå konsekvent. Det är så man vinner när det gäller. Hyllningarna var inte onödigt stora, eller lismande. Men mycket välförtjänta.
28/5 Mikael Köhler
Nyligen hitflyttade Mikael, från München, skopade hem segern trots att han blev tilldelad en racket som knappt är värd att kallas just? racket.
”De gav mig den sämsta racketen som fanns, då bestämde jag mig.”
Mikael som spelade rundpingis redan i Kindergarten spann runt bordet som en wagen från Bayerische Motor Werke. Kan bli svårstoppad i finalen.
Juni
11/6 Maria Ek
Äntligen! Trägen vinner och detta är beviset. Miss PingPong, alias Maria Ek tog näst sista chansen att kvala in till finalen och blev jublande glad. Som vi tidigare berättat, träffades hon och Isak runt pingisbordet hos Dr Pong. Inte blev det sämre när Isak tog hem segern i finalen och det bar av till Berlin. En oförglömlig sejour för de unga tu i Europas rundpingis Mecka. Blir det ännu en tripp till den tyska huvudstaden? Sehr gut ut.
18/6 Rickard Sjölin
Det är dags för de 29 finalisterna att göra upp.
Det blev en finalrunda som präglades av renhårigt spel och mycket god stämning. Rundpingis av världsklass. Lugnt och försiktigt spel som sakta men säkert övergick till långa sekvenser av fullspeed runt bordet.
Jerk Rönnols, även känd som barfotalöparen, missade pallen precis och slutade 4a.
Tre kvar.
Pang!
Daniel Berglund 3a.
Finalen blev en uppgörelse mellan en rundpingislegend Anders ”Mini” Huszar och en ny förmåga Joakim Näslund.
Mini Huszar har ett imponerande trackrecord:
2008 Tvåa.
2009 Etta.
2010 Åkte ur finalen efter enl egen utsago ”ruttet spel”.
Joakim gick ut hårt och skaffade en 4-0 ledning. Mini var inte riktigt med. Han fick dock upp farten.
4-1
5-1
5-2
6-2
6-3
6-4
7-4
7-5
8-5
9-5
9-6
9-7
Det var riktigt bra spel.
Men, Joakims ledning initialt blev Minis fall.
Det slutade 9-11.
Svettig och en jublande glad Joakim Näslund.
Vi har en ny Champ!
Grattis och trevlig resa till Berlin.
