Öppna inofficiella
Stockholmsmästerskapen
i rundpingis
Lördag 19 april
Preminärnerverna hade inte lagt sig på lördagkvällen och kvalificeringsrundorna var stundtals hårda och utsmashningarna stod som spön i backen. Det finns ingen nåd i rundpingis. Att rundpingis dessutom är den enda sanna unisex-sporten framgick här med all önskvärd tydlighet. Av 5 finalister var fyra kvinnliga och det gick inte många varv för än den enda mannen i sammanhanget fick gå av och se resten av lördagens semi som åskadare. Med ett starkt publikstöd i ryggen kammade Lee Cela från Gubbängen hem en plats i finalen.
”Jag spelar pingis med barnen minst en timme varje dag. Men då låter jag dem vinna, inte som ikväll alltså”
Övning som uppenbarligen ger färdighet. En träningsdos som man kan misstänka kommer att ökas. Lee är fast beslutsam.
”Jag ska till Berlin, det finns inget annat!”
Fredag 18 april
Den första semin bjöd på rundpingis av världsklass. Tempot var högt och koncentrationen på topp. Det gick helt enkelt rejält undan runt bordet. 4 tävlande hade kvalificerat sig under kvällens lopp och bara en skulle gå vidare till finalen den 18 juni. Och det blev Andreas Nordling, Hornstull som avgick med segern. Ett väl balanserat spel i kombination med, trots den sena timmen, fintrimmad motorik gav till slut utdelning och Andreas blev glad som en lärka.
”Rundpingis är en väldigt trevlig racketsport, alla kan ju få igång ett spel i motsats till t ex tennis som är rätt trist.”
På frågan om vad han helst vill vinna om han når en pallplacering i finalen svarade Andreas: ”Öl vore ju kalas men Berlin kan väl kanske funka det också.” Andreas flickvän som skymtar på bilden var av motsatt åsikt.
Fredag 25 april
En vecka har gått, temperaturen börjar stiga runt bordet och kampen var stundtals het. Men kvällens vinnare höll konstant koll på vätskenivån och riskerade aldrig uttorkning. Var det kanske hemligheten bakom segern eller var det lång hård träning som låg bakom?
”Tränat? Nej f-n jag kör på känsla.”
Svarar Anders Husár utan att darra på manchetterna. Och frågan är, går Anders för vinst eller kommer han vid en eventuell final att taktikspela och lägga sig?
”2:a priset måste ju vara bättre…”
Säger Anders och får något drömskt i blicken.
Lördag 26 april
Tävlingen börjar nu locka spelare från hela världen och får en allt mer internationell prägel. Frågan var länge, kommer vi att få två skotska bröder från Glasgow som går vidare i de inofficiella stockholmsmästerskapen? Men det gick som det brukar gå i rugby. Fancy a pint? Sa den ene brodern till den andre efter att han obroderligt slagit ut honom. Och banan låg vidöppen för Mattias Kamgren som till slut spelade hem en seger i semin. Kontinental rutin och träning i liknande miljöer tippade över vågskålen till Mattias favör.
”Tog några öl på Dr Pong i Berlin förra helgen”
Säger han som förklaring till sin internationella toppform.
”Jag vill dit igen!”
Onsdag 30 april
På Valborgsmässoafton började den första tendensen till en viss serielunk infinna sig. Kvalkvällen präglades av försiktiga öppningar och ett återhållsamt spel som aldrig skapade förutsättningar till direkta hämndaktioner från tidigare utsmashade spelare. Man sprang runt bordet och gjorde sitt jobb helt enkelt. Ett välspelat och ett på alla sätt taktiskt väl genomfört kval stod Göran Öhlin för. Han höll igen hela vägen fram tills han stod öga mot öga med sin enda kvarvarande motståndare och väste.
”Du kan kalla mig hammaren!”
Göran gjorde processen kort. 5-0 blankt! Det var aldrig någon tvekan, i alla fall inte från Görans sida. Med Stigapannbandet långt nerdraget visade han var skåpet ska stå.
”Ich bin ein Berliner!”
Citerade Göran John F. Kennedys berömda uttalande och försvann ut i Stockholmsnatten.
Fredag 2 maj
Ett rekordkval! Uppslutningen var total och kön runt pingisbordet var lång och slingrade sig som en orm vid bordsändarna. Stämningen var god och pingisrack skickade fram och tillbaka i kön så att alla hade en ”spade” att spela med. Missförstånd uppstod ibland då man inte visste vems tur det var att returnera bollen men som alltid i rundpingis, det går att komma igen. Omgångarna blev långa och underhållande och tempot stegrades sakta. Det gick fortare och fortare, påhejade av en allt större publik. Att rundpingis har potential att bli OS-gren och en stor publiksport råder ingen tvekan om. Uthållighet var kvällens vinnarrecept då vissa deltagare avverkade ett mindre marathon runt bordet. Erik Karnebäck hade både bollkänsla och spring i benen vilket gav vinst efter lång och hård kamp.
”Berlin vore ju fett… men, hur mycket väger karln?”
Sa Erik och knappade fram kalkylatorfunktionen på sin mobiltelefon.
Lördag 3 maj
Efter en kaotisk fredag var lördagen något mer koncentrerad och kvalen hölls i fem omgångar på rad runt tolvslaget. Flera spelare gjorde envetna försök att erövra det åtråvärda svettbandet från Stiga som är biljetten till nattens semi. Och det var välkända ansikten som kämpade hårt i kvalomgångarna. Men trägen vinner inte alltid. När Mats Looström plockade fram sina specialservar i nattens uppgörelse fanns det ingen chans att förutse vilken bana bollarna till slut skulle ta.
”Eeeeeeh jag har ju spelat en del, men aldrig tidigare efter fem sportdryck av den här karaktären.”
Fördel eller nackdel, det får Mats själv svara på. Glad i hatten ser han fram mot den 18:e juni.
”Det finns väl sportdryck under finalen också?”
Frågar Mats nervöst. Självklart finns det vätska Matte, oroa dig inte.
Fredag 9 maj
Fredagarna börjar bli väl besökta och allt fler ”sportintresserade” hittar vägen ner i källaren på Närkesgatan och fram till pingisbordet. Rundpingis är en sann folksport med bred förankring. Kvällen bjöd till en början på civiliserat spel och ett allmänt avspänt förhållande spelare emellan. Stämningen byggdes sedan sakta upp och kvalen blev allt tätare. Flera blev varse att det kan komma surt efter att smasha ut motspelare tidigt på kvällen. Men alla är nog ändå överens om att det som händer runt pingisbordet stannar vid pingisbordet.
För kvällens vinnare Björn Oppenheimer är rundpingismoralen viktig. På frågan om han har en taktik för finalen svara han:
”Upplägg och sen en fuling! Nej, det är f-n inte ok.”
Björn, det hedrar dig.
Lördag 10 maj
Ett tips för en kvalhungrige är att satsa på spel lördagar. Det är inte lika trångt runt bordet och det är något lättare att kvalificera sig jämfört med fredagar. Diskussionens vågor gick höga under kvällen om det verkligen är korrekt att springa vänstervarv (som klockan) runt bordet. En spelare sa: ”jag är inte bitter för att jag åkte ut men det här känns inte ok. En annan kallade undertecknad för ”Skåning” med hänvisning till att det är vänstervarv som gäller i just Skåne. Åsikten var alltså att i Stockholm är högervarv det korrekta. Det intressanta är ju att vänstervarv per automatik ger ett backhandintensivt spel och ett högervarv skulle skapa förutsättningar för ett mer forehandbaserat spel. Nåväl, som arrangör är vår ståndpunkt klar. Vänstervarv med fullt högerställ och full rulle är så som rundpingis ska spelas. Men självklart lyssnar vi på våra tävlande. Denna turnering spelas som det är sagt och så återkommer vi med en omröstning på den här sajten i höst om hur det ska gå till i fortsättningen. Högervarv eller vänstervarv.
Kalle Norrman avgick med seger i semin.
”Vill helst vinna andra priset, jag är i Berlin hela tiden ändå.”
Avslöjar han och med tanke på hur väl Kalle spelade kan man misstänka att det är träningsläger han befinner sig på med jämna mellanrum.
Fredag 16 maj
Efter en sedvanlig tät fredagsomgång var det Jens Klitegaard tur att sträcka upp händerna i en segergest när klockan passerat midnatt. Motståndet var under kvällen hårt och bestämt men Jens höll igen och vann. För det var ett enkelt spel som bar hela vägen. Motståndaren i semin var rutinerad och hade kommit dit mycket tack vare sin serv som satte de flesta på pottan.
”Jag såg igenom hans taktik, han fick in de två första servarna sen insåg jag att han körde samma hela tiden. Då var det klart.”
Jens kommer att bli farlig i finalen med sitt klarsynta och taktiska spel.
”Ett återbesök hos Dr Pong i Berlin är vad jag behöver.”
Han vet han vill. Se upp för Jens!
Lördag 17 maj
Det var en hel del nya ansikten runt bordet på Norges nationaldag och lördagarna börjar nu vinna i popularitet. Många av de nya tävlande var till en början glada, de skrattade och log. Kvällen var lång och varm och kvalen spelades i fem heta rundor strax före midnatt. Vissa slutade le när semin kom allt närmare och motståndarna visade iskyla. Kyligast var David Larsson från Vasastan som tog hem lördagsnattens semi. Eftersnacket handlade om priserna i finalen.
”Det är ju som att få någons vikt i guld!”
Utbrast David när han insåg magnituden av 2:a priset. Att David gillar sportdryck råder det väl inget tvivel om.
Fredag 23 maj
Spelet rullar sakta igång för att sedan accelerera ordentligt i sluten av kvalrundorna. Det är full speed runt bordet och spelare med talang för 60 m fritt kombinerat med visst bollsinne har goda chanser att slå sig fram i den allt mer hårdnande konkurrensen. De långa kvalrundorna tar ut sin rätt och tävlande gör enkla misstag pga av utmattning och faller ur tävlingen. Med andan i halsen avgör Björn Appelgren. Med det efternamnet är frågan inte helt osökt.
”Jag är släkt med Äpplet men vi pratar inte med den delen av släkten.”
Kontakt eller inte. Äpplet faller som bekant inte långt från trädet.
Lördag 24 maj
Tävlingen är som alla vet det inofficiella Stockholms Mästerskapen i rundpingis. Därför är vi extra glada att presentera kvällens vinnare Kristofer Sjögren som åkt hela vägen från Malmö för att spela. Och han åkte inte förgäves. Envisa returer långt från bordet och ett hårt spel så fort tillfälle gavs avgjorde till Kristofers favör. Ska vi få en Malmöit som Stockholms Mästare? Inget är omöjligt i rundpingis.
”Det finns ingen rundpingisklubb i Malmö.”
Berättar Kristofer när jag frågar om träningsmöjligheter. Och Kristofer sår ett frö. Det är kanske dags att arrangera ett Svenskt Mästerskap och bjuda in hela landet.
Fredag 30 maj
När endast tre tappra återstod i semifinal nr 14 hände det som inte får hända. En av de tävlande fick hjärnsläpp och började springa åt fel håll. Med spring i benen och med full rulle ut ur semifinalen sprang denna icke namngivna individ först in spelaren som stod på tur, fortsatte sedan till åskådarnas förstummelse med siktet inställt på nästa tävlande som med öppen mun såg på. Händelsen belyser åter frågan om vad som är korrekt. Högervarv eller vänstervarv. Som tidigare utlovat kommer en omröstning att göras på denna sajt någon gång augusti, september om vad som är renlärig rundpingis. Utslaget kommer att gälla som norm för Dr Pongs fortsatta verksamhet. Nåväl, till slut och det var dags för tvekamp. Olle Morén kämpade väl och avgick med klar seger. En seger som Olle vill tacka tävlingens sponsorer för.
”Jag mår som en prins”
Kommenterade Olle sin vätskenivå.
Lördag 31 maj
Återigen en varm lördag som gör att tävlande kommer sent. Kvalificeringsrundorna startade en halvtimme före midnatt. Det var kantbollar, det skruvades och vinklades. Ett återhållsamt men aldrig snällt spel. Ingen ville ta risken att skaffa sig ovänner genom uppenbarliga utsmashningar men ingen ville heller göra det enkelt för någon annan. Och äntligen fick vi en kvinnlig finalist till. Lee Cela har nu fått sällskap av Tala Jalilian som genom ett offensivt spel tog hem lördagnattens semi. Det låg i luften då Tala spelade med orubbat självförtroende hela kvällen igenom och det var en rättvis seger. En tempoväxling som motståndaren inte hängde med på även om siffrorna 5-4 antyder en jämn kamp.
”Vi var för en sak, nu är det klart.”
Berättar Talas pojkvän.
”Det blir ju inte så mycket öl om jag vinner tredjepris. Kan min kille väga in istället?”
Svaret på den frågan är nej. Men låt er inte luras. Tala kommer att bli farlig i finalen och när bollträffarna börjar markeras med bestämda fotstamp, då är hon på gång. Huka er grabbar.
Fredag 6 juni
På Sveriges nationaldag segrade rättvisan. Mikael Mahlberg visade att trägen vinner och att man inte ska ge upp i första taget. Han är en i en trogen skara som spelat alla kval och som dessutom kommer in och tränar flera kvällar i veckan. I semin tog Mikael ledningen direkt och ryckte ifrån upp till 4-1. Matchboll. Nervöst. 4-2. 4-3.4-4. Mikael tappade sin ledning. En sista avgörande boll, en nervig boll. Nu eller aldrig. 5-4! Mikael lyckades hålla nerverna i styr och spelade hem segern.
”Det är mycket känslor nu!”
Mikael tittar djupt ner i Urquell-sejdlarna som är priset i semin.
”Nu ska det firas.”
Ord är överflödiga. Äkta glädje och ett väl förtjänt segerrus. Mikael har som få kämpat för sin finalplats. Det gjorde du bra!
Lördag 7 juni
Lördagen bjöd på ett stundtals nervigt spel. Kantbollarna avlöstes av en och annan takboll. När tre tävlande återstod i semin hände det som inte får hända. En spelare snubblade och som alltid i rundpingis. Inga misstag tolereras. Med Mikaels seger på fredagskvällen i färskt minne gjorde hans vapendragare Samuel Fast sig beredd att serva. Men återigen. Nerver. Samuel gav bort två bollar med enkla servmissar. Vid 4-4 vände lyckan och i den avgörande bollen fumlade Tommy Lindström å det grövsta och en strålande glad Samuel kunde konstatera att han var i final.
”Äntligen! Jag har varit här varenda gång.”
Samuel har varit nära flera gånger och han har en imponerande samling Stiga-svettband. Det blev till slut en helg som kommer att gå till historien som ”Rättvisans helg”
”Gratulera mig!”
Hojtar Samuel till sina kompisar. Grattis Samuel! Du är en kämpe.
Fredag 13 juni
Då var det dags för den sista kvalhelgen. Temperaturen var hög i hallen. Det var varmt, det var svettigt. Man kunde nästan ta på stämningen. Den näst sista chansen att ta sig vidare till final lockade och det var många nya ansikten runt pingisbordet. Att allt kan hända i rundpingis vet vi ju alla men döm om allas förvåning när semin avgjordes på förhand. Den ene semifinalisten lämnde walk over och gick sin väg. Var det tävlingsnerverna som svek? Vi kommer nog aldrig att få visshet i den frågan. Trots detta fick vi en värdig finalist i Cina Safa.
”Skriv inte att det var Walk over!”
Du behöver inte skämmas för det Cina. Med ditt säkra spel kommer du att gå långt i finalen. Hur långt? Det får onsdagen utvisa.
Lördag 14 juni
Det har varit en lång serie och det kändes lite vemodigt att dra igång den absolut sista kvalomgången. När kvällens första kvalrunda inleddes gjorde sig stundens allvar påmind. Nu eller aldrig. Inga fler chanser, inga fler tillfällen. Återigen, tävlingsnerver. I semin åkte tre tävlande ut utan att fått tillbaka bollen över nät en endaste gång. Endast två stod kvar. Och den sista finalplasten knep till slut Hannes Lewné.
Det var värt ansträngningen. Nu är Hannes en av 19 finalister som gör upp om ära, öl och Berlinresor. På lördagskvällen kom ett mail från pingislegenden Stellan Bengtsson som önskar alla lycka till i finalen. Stellan var tillfrågad som prisutdelare men kunde tyvärr inte komma. Han bor i San Diego nu för tiden och hade ingen Sverigeresa inplanerad.
Onsdag 18 juni – final
Den 18:e juni strax före 23.00 spelades finalen i de inofficiella Stockholmsmästerskapen i rundpingis. 19 förväntansfulla finalister gjorde upp om ära, öl och inte minst en tripp till Berlin.
Matchdags:
Det var nervöst. Ingen ville göra något misstag, vilket inledningsvis gav ett mycket försiktigt spel. Bollen spelades säkert fram och tillbaka och det blev många varv att springa för de tävlande. Allt eftersom skaran sakta decimerades ökades tempot och kampen hårdnade. Det hela utvecklades till den mest utdragna rundan i tävlingens historia. Inte konstigt. Mycket stod på spel.
Varv efter varv.
När endast fyra spelare stod kvar var pulsen hög ävlande ville ta en paus och vila vilket tävlingsledningen motsatte sig och tvingade helt sonika igång spelet igen.
Tre kvar.
Plötsligt. Samuel Fast åker på en enkel miss och kanske var det orken som tröt.
Kvar stod David Larsson och Anders Huszár.
En kort ordväxling utbröt.
”Bolag” sa Anders Huzsár
”Andra priset är kanske bättre” sa David Larsson.
Tanken fanns uppenbarligen på en uppgörelse men publiktrycket krävde match
Anders gick snabbt upp i ledning till 4-2.
Matchboll. 4-3. Matchboll. 4-3. Matchboll. 4-4. Avgörande! 4-5!!! David Larsson hämtade upp och tog hem segern genom att vinna tre bollar i följd.
Vilka tävlingsnerver!
Efter finalen konstaterades det att de tre finalisterna spelat skjortan av en division1-spelare, två division3-spelare och en pingistränare från Spårvägen. Det är det vackra i rundpingis. Fritidsgårdsmeriter väger tungt och kan bära hela vägen. Vilket bevisades av:
1:a David Larson
2:a Anders Huszár
3:a Samuel Fast
”Jag väger 60. Nej 65 kilo!”
Säger Samuel Fast när det uppdagas att tävlingsledningen glömt personvågen hemma och bad om ett ärligt och uppriktigt svar om den egna vikten som styr värdet på det tredje priset. Men det togs nog i lite, speciellt med tanke på Samuels kommentar när tävlingen var över.
”Äntligen kan jag ta ut all extravikt ur fickorna.”
Samuel, du är värd varenda droppe. Bra kämpat varenda helg och bra kyligt spel i finalen du är väl värd minst en tredjeplats.
”Jag åkte 24 mil för att komma hit och spela finalen, nu ska jag åka tillbaka.”
Anders Huszár är inte bara en kämpe och nr 2 i Stockholm när det gäller rundpingis han är dessutom passande nog Öltältsansvarig på Peace&Love-festivalen i Borlänge.
”Kan jag beställa 60 öl?”
Säger han sedan och ser så där glad ut som bara tvåan i stockholmsmästerskapen kan vara.
”Aaaah! Jag har aldrig varit i Berlin! Det ska bli helt enormt!”
David Larson drog det kortaste strået i den sista omgången. Tävlingsnerver och fritidsgårdsrutin var det enkla receptet som bar hela vägen. Damer och herrar, vi har en värdig Stockholmsmästare i rundpingis.
”Jag åker i september. Kan jag få några tips på vad man kan göra?”
Nema problemo. Det finns att göra i Berlin.
Till sist. Tack till alla som var med och gjorde denna tävling till något väldigt bra och väldigt roligt. Trevlig sommar vi syns i höst.
